För ett par dagar sedan gästade Peter Uppsala för att framföra några av Schuberts pianosonater; en del av hans stora satsning på att framföra alla Schuberts 11 (!) fullbordade sonater.
Konserten fick ett mycket fint mottagande, och Uppsala Nya Tidning skriver bl a följande om Peter:
Den begåvade och mångprisbelönte pianisten Peter Friis Johansson är från flera framträdanden bekant för Uppsalas konsertpublik. Ingen musikgenre verkar vara honom främmande. Han är välbekant med klassikerna och han utforskar gränserna mellan notbunden konstmusik och experimentell kontemporär improvisation i gruppen NordicFusion6.
Konserten uppskattades av såväl recensent som publik:
Friis Johansson spelar Schubert lätt och okomplicerat och följer notbilden nära utan att ta ut några svängar. Hans engagemang i musiken är ändå hela tiden oföränderligt starkt och det blir inte för en sekund platt eller tråkigt. Och han spelar allt utantill… När musiken till sist kulminerar med ett mäktigt mollackord sjunker vi utmattade tillbaka i stolarna, ordentligt omruskade. Jag erinrar mig Peter Friis Johanssons ord i programbladet och tycker att jag förstår precis vad han menar.
Läs hela recensionen på denna länk.
